Förebyggande och reparation av is- och vattenskador på vallar
 |
| Höfundur | Útgefandi | Útgáfuár | Útgáfustaður |
| Lomakka Lennart | Rannsóknastofnun landbúnaðarins, Búnaðarfélag Íslands, Bændaskólinn á Hvanneyri, Rannsóknastöð Skógræktar ríkisins, Tilraunastöð háskólans í meinafræði, Veiðimálastofnun | 1989 | Reykjavík |
| | | |
| Rit | Árgangur | Tölublað | Bls. |
| Búvísindi | | 2 | 115-118 |
| | | |
| | | |
Frá vefstjóra: Greinina í heild sinni er að finna í pdf-skjalinu hér að ofan
ABSTRACT
Prevention and repair of ice and water damages
In the coastal areas by the Culf of Bothnia the early winter is sometimes instable, fluctuating between periods of frost and thaw. In some years, on pipe-drained and badly surface-levelled fields, this causes ponds of standing water and ice. As a consequence the leygrasses are suffocated by water and ice.
These damages can be prevented by profiling the soil surface as shown in figure 1. The damages can also be prevented indirectly by avoiding or reducing soil compaction caused by heavy machinery. Minor damages can often be repaired by direct seed drilling.
Key words: winter damages.
YFIRLIT
Forvarnir og lagfæringar ä svellkali og drukknun í túnum
Í strandhéruðum við Helsingjabotn sveiflast hitastig oft á milli frosts og hita fyrri hluta vetrar. Þetta leiðir til uppistöðuvatns og svella, einkum á lokræstum og ósléttum túnum. Afleiðingin er köfnun túngrasa undir vatni og ís.
Þessar skemmdir má hindra með yfirborðsjöfnun eins og sýnt er á 1. mynd. Einnig má draga úr skemmdunum óbeint með því að forðast jarðvegsþjöppun með þungum vélum. Minni skemmdir má stundum lagfæra með sáningu í gróinn svörð.
INLEDNING
Det som framläggs här grundar sig pá erfarenheter dels från praktiska dränerings- och ytvattenavledningsprojekt på flacka åkerfält i Västerbottens och Norrbottens kustland, dels från genomförda eller pågående fältförsök i norra Sverige.
Jordförhållanden
Jorden i omrádet är havs- eller älvssediment och består till största delen av måttligt mullhaltig (3-6% mull) lerig finmo. Lerhalten är vanligen omkring 10%. Finmofraktionen dominerar i regel och uppgår inte sällan till 60%. Jordstrukturen i alven under 40 cm djup kännetecknas av hög vattengenomsläpplighet p.g.a. vertikala sprickor, vars väggar stabiliserats av järnutfällningar. Den övre delen av alven är oftast mycket tät med minimal vattengenomsläppighet. Matjorden har god struktur och genomsläppighet så länge mullhalten är hög. Om jorden är i övervägande öppet bruk sjunker mullhalten snabbt och matjordens struktur och genomsläpplighet försämras katastrofalt. De flesta vintrar nedsättes jordens vattengenomsläpplighet till ett minimum eller noll av tjäle, som på dessa jordar inte är homogen utan skiktad och därmed ogenomsläpplig för vatten.
Vinterklimatet
Förvintern i det bottniska kustlandet är instabil. Köld- och töperioder avlöser varandra. I medeltal smälter snötäcket bort 2-3 gånger per år mellan mitten av november och början av januari. Om smältvattnet inte kan eller hinner rinna av fälten under en töperiod, som vanligen varar från några få dagar upp till en vecka, uppstår vattensamlingar och sedan istäcke pá markytan, vilka kväver vallväxterna. Liknande situationer uppkommer även pá senvintern, om än mera sällan, men kan få allvarliga följder eftersom växterna är i sämre kondition vid denna tid än på förvintern.
|